Mätning av kontrastkänslighet

Mätning av kontrastkänslighet påminner om audiometri: Rentonaudiometrin beskriver de svagaste rena toner som en person kan höra på olika frekvenser. Kontrastkänslighetskurvan eller visuogrammet beskriver de minsta kontraster som en person kan urskilja. Om stimulus är ett randmönster påminner funktionen om rentonaudiometri. Om däremot stimuli är optotyper, bilder, siffror eller bokstäver, påminner funktionen om talaudiometri. Som i audiometri, får man vid kontrastkänslighetsmätning inte bara ett tröskelvärde utan resultatet är en kurva.

Bild 1. Kontrastkänslighetskurvan. Synskärpevärden är skrivna på den horisontala X-axeln och kontrasten eller kontrastkänsligheten på den vertikala Y-axeln. A. Bilderna blir mindre och mindre från vänster till höger motsvarande de bättre synskärpevärdena och har svagare och svagare kontrast när man går uppåt på bilden.

B. Kontrastkänslighetskurvan motsvarar gränsen mellan de synliga och de ej synliga figurerna. Om man tittar på bild 1.A på olika avstånd ser man att gränsen mellan de synliga och ej synliga figurerna flyttar sig neråt och til vänster när man tittar på bilden från ett längre avstånd.

Kontrastkänslighetskurvans högre lutande del är den kliniskt mest intressanta. Då den lutande delen är en nästan rak linje, kan den definieras genom att mäta två punkter på den. En av dessa punkter är synskärpevärdet på hög kontrast på X-axeln, den andra kan man mäta på 2.5 - 5% kontrastnivån. En tredje punkt mellan dessa två punkter eller på 1.2% kontrast ger information om kurvans form i dess övre del. Kurvans raka del varierar i sin längd och därför är det ofta intressant att mäta den tredje punkten.

Tröskelvärdet kan man mäta antingen med lågkontrast synskärpetavlor eller med tavlor som har flera kontrastnivåer och bara en symbolstorlek. Tavlor finns tryckta med både LEA Symboler och LEA Siffror, samt med Sloan bokstäver.